Tillgänglighetsdirektivet (EAA): gäller det din webbplats?

Säljer du på nätet till kunder i EU har du säkert redan fått några mejl om tillgänglighetsdirektivet, en del från leverantörer som använder tidsfristen som säljargument. Den här guiden håller sig till vad lagen faktiskt säger: vem den gäller, vad den kräver och vad som händer om du struntar i den. I Sverige har direktivet genomförts genom lag (2023:254) om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet (öppnas i en ny flik). För e-handel är det Post- och telestyrelsen (PTS) som har tillsyn, och sanktionsavgiften kan bli högst 10 000 000 kronor. Säljer du även till Finland har Traficom (öppnas i en ny flik) haft tillsynen över digital tillgänglighet där sedan den 1 januari 2025.

Vad är tillgänglighetsdirektivet (European Accessibility Act)?

Tillgänglighetsdirektivet, på engelska European Accessibility Act (direktiv (EU) 2019/882 (öppnas i en ny flik)), är en EU-lag med gemensamma tillgänglighetskrav för vissa produkter och tjänster som säljs till konsumenter, bland annat e-handel, banktjänster för konsumenter, e-böcker, biljettförsäljning för resor och elektronisk kommunikation. Direktivet antogs den 17 april 2019 och har gällt i hela EU sedan den 28 juni 2025.

Många pratar om ”EAA” som om det vore ett enda regelverk. I själva verket finns det tre nivåer:

• Direktivet anger målen, tillämpningsområdet och tidsfristerna. Det riktar sig till medlemsstaterna och binder alltså inte ditt företag direkt.
• Den nationella lagen är det som faktiskt gäller för dig, till exempel lag (2023:254) i Sverige, Barrierefreiheitsstärkungsgesetz (BFSG) i Tyskland eller Ley 11/2023 i Spanien. Varje lag pekar ut sina egna tillsynsmyndigheter och sanktioner.
• Den tekniska standarden, EN 301 549, är hur du i praktiken visar att du uppfyller kraven. För webbplatser och appar hänvisar den till riktlinjerna för tillgängligt webbinnehåll, WCAG (Web Content Accessibility Guidelines).

Om någon nämner ett bötesbelopp för dig: fråga vilket lands lag det kommer från.

När började EAA gälla, och vad ändras 2027 och 2030?

Tillgänglighetsdirektivet har gällt sedan den 28 juni 2025. Medlemsstaterna skulle anta sina nationella lagar senast den 28 juni 2022 och tillämpa dem från och med den 28 juni 2025 (artikel 31). Några övergångsperioder är längre: tjänsteavtal och utrustning som fanns före juni 2025 får finnas kvar till senast den 28 juni 2030.

Det är årtalet 2030 som oftast missförstås. Det är ingen respitperiod för webbplatser: en butik som startar 2026 måste uppfylla reglerna nu. Det är bara avtal och utrustning som fanns före juni 2025 som får extra tid.

Vilka webbplatser och appar omfattas av EAA?

Tillgänglighetsdirektivet omfattar webbplatser och appar som används för sex typer av konsumenttjänster: e-handel, banktjänster för konsumenter, elektronisk kommunikation, tillgång till audiovisuella medietjänster, e-böcker och delar av persontransporter med flyg, buss, tåg och fartyg. E-handel är den bredaste kategorin, eftersom den omfattar varje webbplats eller app där konsumenter kan ingå ett avtal på distans.

Direktivet definierar e-handelstjänster som ”tjänster som tillhandahålls på distans, genom webbplatser och tjänster för mobila enheter, på elektronisk väg och på individuell begäran av en konsument i syfte att ingå ett konsumentavtal” (artikel 3.30). Kan en kund köpa, boka eller teckna ett abonnemang via din webbplats eller app omfattas den med stor sannolikhet: en klädbutik på Shopify, ett hotells bokningsmotor, en prenumeration på matkassar.

Vissa fall är mindre tydliga. En restaurangsajt som bara visar menyn och ett telefonnummer är troligen ingen e-handelstjänst, eftersom inget avtal ingås via den. Lägger du till beställning online är den det troligen. Gråzoner som formulär för bordsbokning är precis den sortens fall där det lönar sig att läsa tillsynsmyndighetens vägledning eller fråga en jurist.

Vilket innehåll undantas?

Även på en webbplats som omfattas undantar artikel 2.4:

• förinspelat ljud och video samt kontorsdokument, till exempel pdf-filer, som publicerades före den 28 juni 2025,
• onlinekartor, förutsatt att den information som behövs för att hitta rätt också finns i tillgänglig digital form,
• innehåll från tredje part som du varken finansierar, utvecklar eller kontrollerar,
• arkiverat innehåll som inte har uppdaterats eller redigerats sedan den 28 juni 2025.

Tänj inte för mycket på undantaget för tredjepartsinnehåll. Ett kassaplugin eller ett chattverktyg som du själv har valt och betalar för är svårt att beskriva som innehåll som du inte finansierar eller kontrollerar. Tillgänglighetsdirektivet omfattar även produkter som datorer, betalterminaler och läsplattor, men för en webbplats är det reglerna för tjänster som spelar roll.

Gäller EAA för små företag?

Bara delvis. Mikroföretag som tillhandahåller tjänster är undantagna från kraven på tjänster. Ett mikroföretag har färre än 10 anställda och en årsomsättning eller en balansomslutning på högst 2 miljoner euro (artikel 3.23). Små företag över den gränsen omfattas, och mikroföretag som tillverkar eller säljer produkter som omfattas är inte undantagna. I den svenska lagen finns undantaget i 10 §: ”Tjänster som tillhandahålls av mikroföretag behöver inte uppfylla tillgänglighetskraven.”

Båda delarna av testet spelar roll. En webbutik med 6 anställda och 1,5 miljoner euro i omsättning är ett mikroföretag. En butik med 6 anställda och 3 miljoner euro i omsättning räknas ändå som mikroföretag om balansomslutningen är högst 2 miljoner euro. En butik med 12 anställda omfattas, hur liten omsättningen än är.

Artikel 4.5 undantar bara mikroföretag som tillhandahåller tjänster, så ett företag med fem anställda som tillverkar läsplattor måste ändå uppfylla kraven på produkter.

Två förbehåll. Nationella lagar kan skilja sig åt: Belgiens federala lag undantar mikroföretag bara fram till den 28 juni 2030 (Loi du 5 novembre 2023, art. 40 (öppnas i en ny flik)). Och undantaget tar bort en rättslig skyldighet, inte problemet. En kund som inte tar sig igenom din kassa med skärmläsare lämnar ändå, oavsett hur många anställda du har.

Gäller EAA för företag utanför EU, B2B-webbplatser eller Storbritannien?

Ja för företag utanför EU som säljer till konsumenter i EU, och i regel nej för försäljning som bara riktar sig till företag. Direktivet omfattar alla som tillhandahåller en tjänst på EU-marknaden eller erbjuder den till konsumenter i EU (artikel 3.4), oavsett var de är registrerade. En brittisk eller amerikansk webbutik som säljer till konsumenter i EU omfattas för den försäljningen.

• Säljare utanför EU. Det som avgör är vem du säljer till. Skickar din butik varor till kunder i Frankrike gäller fransk lag för den tjänsten. Försäljning till kunder utanför EU omfattas inte.
• B2B. Med e-handel menar direktivet ett avtal med en konsument, alltså en person som handlar för ändamål utanför sin näringsverksamhet eller sitt yrke (artikel 3.22). En grossistportal enbart för registrerade företag faller i regel utanför; en webbplats som säljer till båda omfattas för sin försäljning till konsumenter.
• Storbritannien. Tillgänglighetsdirektivet är inte brittisk lag, men brittiska företag som säljer till konsumenter i EU omfattas av lagarna i de länder de säljer till. På hemmaplan kräver Equality Act 2010 skäliga anpassningar utan att ange någon teknisk webbstandard, och tillgänglighetsreglerna för offentlig sektor (öppnas i en ny flik) gäller bara offentliga organ.

Vilken standard måste du uppfylla?

I praktiken EN 301 549, vilket för webbplatser i dag betyder WCAG 2.1 nivå AA. Själva direktivet räknar upp funktionella krav snarare än en WCAG-nivå. Den gällande referensen är EN 301 549 v3.2.1 (2021). Version 4.1.1, som publicerades i september 2026, går över till WCAG 2.2 nivå AA när kommissionen har offentliggjort hänvisningen i EU:s officiella tidning.

AccessibleEU (öppnas i en ny flik), kommissionens resurscentrum för tillgänglighet, skriver att v4.1.1 ”ännu inte är den rättsligt gällande referensstandarden”. När hänvisningen väl är offentliggjord ger standarden en presumtion om överensstämmelse med tillgänglighetsdirektivet. Ingen kan i dag säga när det sker.

Vårt råd: bygg och testa mot WCAG 2.2 nivå AA redan nu. Den innehåller allt i WCAG 2.1 utom ett föråldrat kriterium, så du täcker båda. Nyheterna i WCAG 2.2 går igenom de nio nya kriterierna, och vår översikt över WCAG förklarar nivåerna.

Vilken information måste du publicera?

Tjänsteleverantörer ska publicera information om hur tjänsten uppfyller tillgänglighetskraven, ”i de allmänna villkoren, eller motsvarande dokument” (bilaga V). Informationen ska beskriva tjänsten i tillgängliga format och förklara hur kraven uppfylls. Enligt artikel 13.2 ska den finnas tillgänglig för allmänheten i skriftlig och muntlig form så länge tjänsten erbjuds.

Nationella lagar kan lägga till mer, till exempel att du ska ange vilken myndighet som har tillsyn. Många företag samlar informationen på en tillgänglighetssida som länkas från sidfoten och villkoren, ungefär som en tillgänglighetsredogörelse. Vår guide om hur du skriver en tillgänglighetsredogörelse har en mall som täcker båda delarna, och dokumentationen om redogörelsen går djupare.

Anser du att ett krav skulle innebära en oproportionerligt stor börda räcker det inte att säga det. Artikel 14 kräver en dokumenterad bedömning som förnyas minst vart femte år, och du måste underrätta de berörda myndigheterna, även om mikroföretag slipper det steget.

Vem utövar tillsyn över EAA, och hur höga är sanktionerna?

Varje land utser sina egna tillsynsmyndigheter och bestämmer sina egna sanktioner, som ska vara ”effektiva, proportionella och avskräckande” (artikel 30). För en webbutik är tillsynsmyndigheten oftast en konsument- eller marknadskontrollmyndighet. Maxbeloppen sträcker sig från några tusen euro till 1 miljon euro eller mer, och en del är kopplade till omsättningen.

Det här är tak, inte vad ett företag med ett problem som går att åtgärda sannolikt får betala. Siffror kopieras dessutom ofta fel på nätet, så kontrollera ditt eget lands lag innan du förlitar dig på ett belopp.

Vad ska du göra först?

Ta reda på om du omfattas, testa och åtgärda sedan de flöden som betyder mest för kunderna, publicera ärlig information om hur läget ser ut och gör tillgänglighet till en fast del av arbetet när du ändrar webbplatsen. Det mesta är vanligt produktarbete i en vettig ordning, inte ett engångsprojekt för juristerna.

1. Kontrollera om du omfattas. Lista de tjänster du erbjuder konsumenter i EU, länderna du säljer till samt antal anställda och omsättning. Ligger du nära gränsen för mikroföretag, skriv ner hur du har räknat.
2. Testa dina viktigaste flöden: sökning, produktsidor, varukorg, kassa och inloggning. Använd gratis automatiska verktyg och kontrollera sedan för hand med tangentbord och skärmläsare, som vi beskriver i guiden om hur du testar webbplatsens tillgänglighet.
3. Åtgärda efter hur mycket skada problemet gör. En köpknapp som tangentbordsanvändare inte når är viktigare än en blek länk i sidfoten. Checklistan för webbtillgänglighet tar upp de vanligaste felen.
4. Publicera din tillgänglighetsinformation, också det som ännu inte är åtgärdat och hur man kontaktar dig.
5. Gör det till rutin. Artikel 13.3 förutsätter förfaranden som gör att tjänsten fortsätter att uppfylla kraven när den förändras, så kontrollera tillgängligheten varje gång du byter tema eller lägger till ett verktyg från tredje part.
6. Fråga när det är oklart. Vid frågor om tillämpningsområde eller undantag, prata med en jurist eller med PTS.

Var passar en tillgänglighetswidget in?

Ingen widget gör en webbplats förenlig med tillgänglighetsdirektivet, inte heller vår. Europeiska kommissionen skriver att verktyg ”som inte säkerställer att själva webbplatsen uppfyller standardens detaljerade kriterier inte är en lämplig lösning” (kommissionen, Web Accessibility (öppnas i en ny flik)). En widget kan ändå hjälpa vissa besökare, som ett extra lager ovanpå en webbplats som är rätt byggd.

Med SiteAccessible kan besökare ändra kontrast och textstorlek och använda läshjälpmedel. Den åtgärdar inte din kod, ersätter inte granskningar eller tester med personer med funktionsnedsättning och ger dig inget rättsligt skydd.