Hur använder personer med funktionsnedsättning webben?

Tre personer försöker boka bord på samma restaurangsajt. Amira är blind och lyssnar på sidan med VoiceOver på sin iPhone. Tom har reumatoid artrit och använder tangentbordet, eftersom det gör ont att använda musen. Margit är 78 år och zoomar till 200 % för att kunna läsa menyn. Om menyn är ett foto av en tryckt sida och datumväljaren bara reagerar på musen ger alla tre upp och bokar någon annanstans.

Den här guiden förklarar hur personer med funktionsnedsättning faktiskt använder webben, med aktuella siffror. Ett par ord om ordval: vi skriver ”personer med funktionsnedsättning”, som EU:s institutioner gör, medan många på engelska, särskilt i Storbritannien, föredrar ”disabled people”. När du skriver om en viss person ska du använda de ord som personen själv använder.

Hur många har en funktionsnedsättning?

Ungefär 1,3 miljarder människor, 16 % av världens befolkning eller 1 av 6, har en betydande funktionsnedsättning, enligt Världshälsoorganisationen (WHO) (öppnas i en ny flik) (faktablad, mars 2023). I EU uppgav 23,9 % av alla som är 16 år eller äldre en långvarig begränsning i vardagliga aktiviteter 2024, ungefär var fjärde vuxen, enligt Eurostat (öppnas i en ny flik).

De nationella siffrorna sträcker sig från 12,7 % i Bulgarien till 41,2 % i Lettland, och måttet bygger på egna uppgifter, så jämför länder med försiktighet. Ålderskurvan säger mer. Andelen är tio gånger högre (öppnas i en ny flik) bland personer som är 85 år eller äldre (72,3 %) än bland 16–24-åringar (7,1 %), och 22,0 % av EU:s befolkning (öppnas i en ny flik) är 65 år eller äldre. Många av dem skulle inte beskriva sig själva som personer med funktionsnedsättning.

Vad är hjälpmedel?

Hjälpmedel, eller assisterande teknik, är all programvara och hårdvara som gör att en person kan använda en dator, en mobil eller en webbplats på ett sätt som passar kroppen och tänkandet. Skärmläsare, förstoringsprogram, taligenkänning, kontaktstyrning och punktskriftsdisplayer är de mest kända exemplen. Många förlitar sig också på enklare anpassningar, som större text, en långsammare pekare eller undertexter som alltid är påslagna.

W3C kallar de enklare anpassningarna ”adaptiva strategier”, som dess översikt över verktyg och tekniker (öppnas i en ny flik) beskriver som ”tekniker som personer med funktionsnedsättning använder för att förbättra samspelet med webben”. De flesta kombinerar båda.

Mycket av detta finns inbyggt: VoiceOver och Röststyrning på Apples enheter, TalkBack och Voice Access på Android, Skärmläsaren och Förstoringsglaset i Windows. Många Windowsanvändare lägger till JAWS, som kostar pengar, eller NVDA, som är gratis.

Hur använder blinda webbplatser?

De flesta blinda använder en skärmläsare, ett program som gör om sidan till tal eller punktskrift, och rör sig genom den med tangentbordskommandon eller pekgester i stället för mus. De lyssnar sällan uppifrån och ned. I WebAIMs enkät från 2024 svarade 71,6 % av skärmläsaranvändarna att de först navigerar en lång sida via rubrikerna.

WebAIMs Screen Reader User Survey #10 (öppnas i en ny flik) samlade in 1 539 svar i december 2023 och januari 2024. Urvalet är självselekterat, inte en totalundersökning. Några resultat:

• På datorn använder 40,5 % främst JAWS, 37,7 % NVDA och 9,7 % VoiceOver.
• 91,3 % använder skärmläsare på mobil eller surfplatta, och 70,6 % använder främst Apples enheter.
• 38 % använder punktskrift, via en display som höjer stift för att bilda tecken.

Tänk dig en skärmläsaranvändare på en produktsida. Hen tar fram en lista över rubrikerna och hoppar till ”Recensioner”. Hen upplever aldrig din layout, bara strukturen under den: om dina rubriker bara är feta stycken är listan tom, och tre knappar som heter ”Lägg i varukorgen” låter exakt likadant.

• Rubriker som är riktiga rubrikelement, i en logisk ordning.
• Alternativtext som säger det som spelar roll: ”Marinblå ullkappa, knälång, framifrån”, inte ”IMG_4471.jpg”. Dekorativa bilder får tom alternativtext så att de hoppas över.
• Formuläretiketter på varje fält, och felmeddelanden som läses upp, inte bara visas i rött.
• Länk- och knapptexter som är begripliga på egen hand: ”Läs våra returvillkor”, inte ”Klicka här”.

Hur använder personer med synnedsättning webbplatser?

Personer med synnedsättning gör oftast saker större eller tydligare i stället för att gå över till ljud. De zoomar i webbläsaren, använder ett förstoringsprogram, förstorar systemtexten, slår på hög kontrast eller mörkt läge eller ökar avstånden. Det är en stor grupp: WHO uppskattar att minst 2,2 miljarder människor har nedsatt syn på nära eller långt håll.

Med kraftig förstoring ser en användare bara en liten del av skärmen åt gången. Ett meddelande om att varukorgen har uppdaterats i ett hörn högst upp är lätt att missa, och detsamma gäller en felsammanfattning som ligger långt från det felaktiga fältet.

Riktlinjerna för tillgängligt webbinnehåll (WCAG) 2.2 (öppnas i en ny flik) hanterar detta med tre framgångskriterier på nivå AA: text ska kunna förstoras till 200 % utan att innehåll går förlorat (1.4.4), innehållet ska anpassa sig till en bredd på 320 CSS-pixlar så att ingen behöver rulla i två riktningar (1.4.10) och sidorna ska klara större rad-, bokstavs- och ordavstånd (1.4.12). Om kontrast kan du läsa i vår guide om färgkontrast. Och den fotograferade menyn? Byggd som en webbsida med rubriker fungerar den för både Margit och Amira.

Hur använder döva och hörselskadade webben?

Döva och hörselskadade använder webben som alla andra, tills ljudet bär information. Då behöver de undertexter på video, transkriptioner till ljud och ett sätt att kontakta dig som inte är ett telefonsamtal. WHO uppskattar att 430 miljoner människor, över 5 % av världens befolkning, behöver rehabilitering för en funktionsnedsättande hörselnedsättning.

För många döva, särskilt de som ser sig som en del av dövkulturen och teckenspråksgemenskapen, är ett nationellt teckenspråk förstaspråket och det skrivna språket andraspråket. Enkel text hjälper dem på samma sätt som den hjälper alla som läser på ett andraspråk.

• Lägg undertexter på varje förinspelad video med tal (WCAG 1.2.2, nivå A). Kontrollera automatiska undertexter: de kan förvanska namn, produkttermer och siffror.
• Erbjud andra kontaktvägar än telefon. ”Ring oss för att säga upp” stänger ute vissa kunder helt.
• Spela inte upp ljud automatiskt. Ljud som spelas i mer än 3 sekunder behöver en paus- eller stoppknapp (WCAG 1.4.2), och skärmläsaranvändare behöver den också.

Hur navigerar personer med rörelsenedsättning på webbplatser?

Personer med rörelsenedsättning använder ofta ingen mus alls. De använder tangentbord, kontaktstyrning, röststyrning, ögonstyrning, huvudmus eller styrkula, ibland samtidigt som de hanterar tremor, smärta eller trötthet. Allt detta kräver att webbplatsen fungerar utan exakt pekning: varje kontroll ska gå att nå med tangentbordet, fokus ska alltid synas och klickytorna ska vara stora nog att träffa.

WCAG börjar med tangentbordet: allt ska fungera utan mus (2.1.1, nivå A). Det här brukar ställa till det:

• Osynligt fokus. Tar du bort fokusramen av estetiska skäl tappar tangentbordsanvändaren bort sig (WCAG 2.4.7).
• Långa vägar. En person som använder kontaktstyrning stegar igenom kontrollerna en i taget. En megameny med 60 länkar och ingen länk som ”Hoppa till huvudinnehållet” kan betyda 60 tryck innan man når produkten.
• Etiketter som inte stämmer. En röststyrningsanvändare säger ”klicka Boka nu”, men knappen heter ”Skicka formulär” i koden, så ingenting händer (WCAG 2.5.3, Label in Name).
• Pyttesmå klickytor och reglage som bara går att dra. WCAG 2.2 sätter en minsta storlek på 24 × 24 CSS-pixlar för klickytor (2.5.8) och kräver ett klickalternativ till dragrörelser (2.5.7). Vår guide till WCAG 2.2 förklarar båda.

Hur använder personer med kognitiva funktionsnedsättningar, dyslexi eller adhd webben?

Personer med kognitiva funktionsnedsättningar och inlärningssvårigheter, bland annat dyslexi, adhd, minnesförlust och hjärnskador, använder en blandning av verktyg och strategier: talsyntes, stavningskontroll, läslinjaler, lösenordshanterare, läsläge och extra tid. Det som hjälper mest finns på din sida av skärmen: tydligt språk, förutsägbara layouter och processer som inte straffar misstag.

W3C:s vägledning om kognitiva funktionsnedsättningar och inlärningssvårigheter (öppnas i en ny flik) innehåller målen ”Hjälp användarna att fokusera” och ”Se till att processer inte bygger på minnet”.

En inloggning som ber om tredje och femte tecknet i ett minnesord är just den sortens minnestest som det andra målet varnar för. En karusell som byter bild med några sekunders mellanrum motverkar det första. Vad som hjälper, inklusive forskningen om typsnitt för dyslexi, går vi igenom i Att designa för dyslexi, adhd och kognitiva funktionsnedsättningar.

Vilka inbyggda inställningar använder folk, och var passar en panel på sidan in?

De flesta ställer in sina egna enheter långt innan de rör något på din sida: zoom i webbläsaren, större systemtext, mörkt läge, reducerad rörelse, hög kontrast, undertexter, läsläge och mobilens egen skärmläsare. Din webbplats uppgift är att respektera de inställningarna. En tillgänglighetspanel på sidan är ytterligare ett alternativ, inte en ersättning.

• Zoom och textstorlek: använd relativa enheter och blockera aldrig nypzoom på mobilen.
• Reducerad rörelse: webbplatser kan läsa av den här inställningen (mediefrågan prefers-reduced-motion), så respektera den för parallaxeffekter, karuseller och stora övergångar.
• Hög kontrast och tvingade färger, till exempel kontrastteman i Windows: kontrollera att ikoner och fokusramar fortfarande syns.
• Läsläge fungerar bäst med riktiga rubriker och stycken.

En panel på sidan, som den SiteAccessible lägger till, ger besökarna knappar för kontrast, textstorlek, avstånd, läslinjal, uppläsning och stopp av animationer utan att de behöver leta i enhetens inställningar. Det hjälper vissa, till exempel någon på en jobbdator där hen inte får ändra inställningarna, eller någon med migrän som vill ha en lugnare sida en timme.

Den hjälper inte en skärmläsaranvändare att hitta en knapp utan etikett, och den får inte en webbplats att uppfylla WCAG. Därför har vår panel medvetet ingen profil för blinda besökare: en visuell panel kan inte ersätta den skärmläsare som någon redan kan. Fungerar en sida inte med folks egna verktyg är det sidan som ska åtgärdas.

Vad är det som oftast sätter stopp?

Samma enkla hinder dyker upp gång på gång. I skanningen WebAIM Million 2026 (öppnas i en ny flik) hade 95,9 % av startsidorna hos de en miljon största webbplatserna upptäckbara WCAG-fel, i genomsnitt 56,1 fel per sida. Text med låg kontrast, saknade alternativtexter och formulärfält utan etiketter toppade listan. Skärmläsaranvändare rankar CAPTCHA som det mest problematiska på webben.

Skanningar missar mycket. Skärmläsaranvändarnas egna fem största problem:

1. CAPTCHA
2. Menyer, flikar och dialogrutor som inte beter sig som väntat
3. Länkar eller knappar som inte är begripliga
4. Skärmar eller delar av skärmar som ändras oväntat
5. Bristande tangentbordstillgänglighet

Inget av detta kräver specialteknik för att åtgärdas. Vill du hitta problemen kan du prova din egen webbplats: boka något med bara tangentbordet, zooma till 400 % och läs din kassa, och lyssna sedan på dina rubriker med VoiceOver eller NVDA. Vår guide om hur du testar webbplatsens tillgänglighet går igenom de här kontrollerna. De ersätter inte tester med personer som använder de här verktygen varje dag, men de visar var du ska börja.